För ett långt tag sedan var jag i den här fantastiska staden. Rättare sagt ett år och ca tre månader sedan. Jag blev påmind av Frida Hyvönens fantastiska deprimerande låt "London" som mamma spelade alldeles nyss. Ja jag gillar deprimerande musik. Och London. Det kanske är därför jag gillar London Grammar så mycket? Och appropå London Grammar, vad tyckte ni förresten om bilderna jag la upp igår? Matilda var här och åt tacos och kollade på idol med mig för att jag var ensam hemma, och då passade vi på att springa ut och fota lite i dimman. Det var liksom lite inspirerat av London Grammar. (Har ni sett framsidorna på alla deras singlar? Dör. 1, 2, 3, 4) Framförallt deras musikvideo till Nightcall kanske.

 

I alla fall, denna lilla throwback är mest till för att lägga upp detta fantastiska citat av Frida Hyvönen, men också för att förbereda er på en fantastiskt amazing throwback som kommer upp snart! Nämligen.... Parisbilderna! Börjar typ gråta av att se dem, de är så fina. Okej nej nu tog jag i. Men alltså, wow. La tour eiffel, på natten, upplyst? I svartvitt? Eh, ja tack.